Solna fortsätter att ha det tungt... Man fick jaga redan från början av matchen och motståndarna Gothia kontrollerade matchbilden i 40 min.
49-54 i halvlek blev till förödande 61-78 efter tre perioder...
Trots en liten upphämtning efter vilt pressande, så håller Gothia säkert undan till en både klar och rättvis seger.
Liam Rush, Emil Salon & Rhys Carter väldigt bra i Gothia.
Hemmalaget har en del att jobba med. Försvarsspelet imponerade inte, returtagningen likaså och offensivt var det väldigt individuellt orienterat. Självklart är laget bara i startfasen av vad nye coachen Wally Smith vill lära ut så vi hoppas och tror på snar förbättring. En sak är säker och det är att laget är bättre an vad man presterar just nu... Taket är högt!!
Plannja borta på Måndag är en match där killarna kan gå ut och spela avslappnat.....
Poängplockare Solna: Andrew Mitchell 27 Lesli Myrthil 24 och 6 returer Helgi Magnusson 15 Martin Pahlmblad 9 Salle Dumbliasukas 8 Jonas Ghebremeskel 3 Rudy Mbemba 2 Alex Lindkvist 2
INFÖR MATCHEN
Tredje gången gillt…
Ja, vad säger man och vad ska man tänka eller tycka när käraste klubben i bultande hjärtat byter coacher lika frekvent som tjejerna i Sex and the City byter hatt, skor eller pojkvänner.
Ett fenomen och en farsot som mer känns vardag inom fotbollen eller ishockeyn och som inte uppträtt i soliga Solna på 10 år och självfallet inte pluralis samma säsong och gång på gång.
Jag ska av förklarliga skäl (försöka) att inte begrava mig eller dig, kära läsare, med allt för mycket stånk och stön över det som hänt. Över det faktum att Solna Vikings herrar efter två matcher i säsongens linda stod utan huvudtränare sedan nya coachen upplevde sig inte få gehör från krigarna.
Då var den naturliga men samtidigt onaturliga lösningen att byta titel på assisterande till headcoach och lyfta
Björn Hjalmarsson uppåt i karriärstegen.
Jag vill påminna om att efter coachbyte nummer ett så vanns det en fantastisk massa matcher och ett ståtligt facit om 16 – 2 vittnade om succé. Men ack och ve, sanningen var uppenbarligen inte sådan dans på rosor som serietabellen sjöng om. Nej, coach Hjalmarsson var hela tiden frustrerad och orolig, spelet, attityden och framförallt det berömda Solna Vikings försvaret fanns inte där med konstant kraft eller verkan.
Och lika säkert som att efter solsken kommer regn, och precis det som coacherna förutspådde, så kom sanningens brutala konsekvens ifatt verkligheten, för att strax före jul drabba laget som värsta orkanen.
När Vikings förlorar borta mot Södertälje med 30 pinsamma och brutala poäng så var det droppen som kom bägaren att rinna över.
Coach Björn Hjalmarsson som älskar basket, älskar klubben och jobbar så hårt känner sig inte nå fram, får inte spelarna och laget med sig de där sista procenten som krävs på den yttersta nivån.
Kanske och antagligen är detta en kombination av flera faktorer. Att förvandla en assisterande tränare, som har en nästan kompisrelation med spelarna, till en auktoritär chef är svårt, nästan omöjligt.
Spelarna har självklart ett stort eget ansvar vilket kan diskuteras någon annan gång, huruvida heltidsanställda superproffs beter sig på jobbet, oavsett vem som är chef eller vem som bestämmer.
Avslutningsvis så vill jag med stolthet konstatera att Björn Hjalmarsson är kvar i Solna Vikings organisation, där han behövs och hör hemma, och tur är väl det för skulle Björnen anställas som headcoach för vilket ligalag som helst och från scratch så skulle det säkerligen också bli hur bra som helst.
Från dåtid till nutid och tredje gången gillt.
Coach
Wally Smith är troligtvis och förhoppningsvis som handen i handsken att leda ett lag som Solna Vikings.
Ett lag och meriterat dussin spelare som förväntas prestera, utmana om guld och kämpa tills blod, svett och tårar är slut.
Med en erfarenhet som boken, klok som en uggla och meritlista som till och med är längre än
Pekka Salminens så har nu Mr Smith tagit sig an utmaningen.
Kort om tid, men inte försent, så har tränare och spelare under veckan lärt känna varandra, ändrat lite här eller lite där. Spunnit vidare på Hjalmarssons strategier och kryddat med lite spice och lite spets.
Det gäller framförallt att skapa en enhet och tanka ny självtillit i krigarna som kan allt som krävs men som fått glorian på sned.
Det kunde vara lättare motståndets lag i Wally Smith premiären än göteborgarna i Gothia.
Faktum är att samtidigt som fantastiska spelare i Solna underpresterat så har minst lika fantastiska spelare gjort detsamma nere på västkusten.
Gothia har det perfekta basketlaget med tre hörn(s)pelare från ”down under”, Australiens vidder.
En pointguard som skjuter som guden i
Rhys Carter. Ett atletiskt muskelberg under korgen som på australiensiska stavas
Neil Mottram för att inte tala om fjolårets guldmakare, då i Sundsvall, forwarden
Liam Rush.
Krydda Australien med
Mattias Göransson, Emil Salon, Kim Pahlmqvist och fler därtill så förstår säkert både du, jag och Wally att det blir något att bita i.
Ett lag i gungning och ett lag som gått kräftgång behöver allt stöd de kan få. Massor med applåder, förvisso en liten gnutta tålamod, men också upp till bevis inför alla fans på läktaren.
Trots osedvanligt radband av förluster så skymtar fortfarande både Plannja och Sundsvall inom greppbart avstånd på tabellens stege. Norrköping, som häromdagen befäste sin maktposition genom att för tredje gången denna säsong besegra Plannja, syns knappt i Wally Smiths kikare och det ska till ett mindre mirakel och ett jättelikt spektakel om Solna Vikings ska kunna avancera ända dit upp, längst upp.
Nej, sakta i backarna och låt om oss istället ödmjukt be böner om bättre tider, stadig kursändring mot nord och börja med att se Vikings spela som Solna Vikings, tillsammans, stenhårt, uppoffrande och full fart framåt.
Då, först då, blir det tredje gången gillt och kanske kommer vårsolens glans återigen skina på Stadsvapnets sköld och dess fanbärare.
Go-Vikings-Go!
Jan Marklund
Klubbdirektör
Solna Vikings Herrlag
av
Jan Marklund/Christer Sjögren -
2010-01-21 kl. 15:17
